fredag 18 november 2011

QSL from Radio La Primerisima


En spännande, lätt vibrerande bärvåg på 1470,001 fångade mitt intresse den 7 november. Tyvärr fick jag ingen tillräcklig signal för att sätta namn på den vid det tillfället.

Men efter att jag byggt en mer kapabel antenn (60 m superloop), så kunde jag den 16 november får läsbar audio. Stationen hade någon form av idrottsreferat. Tanken gick till fotboll i vanlig ordning. Men med ett frågetecken i loggen eftersom referatet var så pass långsamt och utan det engagemang som ett fotbollsreferat brukar generera på sydliga breddgrader.

Och tack vare Torolf Johansson (via Henrik Klemetz) så blev stationen idad som Radio La Primerísima i Panamá, och svaret på idrotten kom också därifrån - "baseboll"!

Även dagen efter, den 17 november. gick signalen från stationen fram, och då även med svagt, men dock id "La Primerísima". Men den dagen var det den spansktalande stationen på 1469,999 som fångade mitt största intresse.

En vänlig bekräftelse har kommit från stationen i två omgångar. Dels från stationens tekniske chef, och sedan, vilket var mycket glädjande, även från stationens direktör och ägare som berättar att han är stor Sverige-vän. Och dessutom får jag veta att:

"Somos una estacion de radio en A.M. dedicada a difundir programas de opinion, comentarios, y programacion deportiva como la que pudo escuchar usted que es un juego de beisbol profesional de nuestro pais. Transmitimos con un transmisor de 3.5 kw de potencia. "

söndag 13 november 2011

Experiment med superloopar - dagbok över en DX-ares vedermödor

Med hjälp av lite tips från Lennart Deimert, så byggde jag en jättestor slangbella med enkla medel. Så jag kunde skjuta upp antenntråd högt upp i träden. Och jag tänkte
bygga en loop på 100 meter! En Superloop.

Slangbellan består av en lång planka (trallregel, ju längre desto kraftfullare slangbella). På den monteras Latexslang från
Kuntze och Co, som finns i mina hemtrakter. Ju kraftigare slang desto bättre. Lämpligen 3 m lång, där slangen läggs och centreras över ena änden på regeln och förseglas där med några små bleck som skruvas fast över slangen. Med denna typ av montering så löper slangbellan fri hela vägen vid avfyring. I slangens båda ändar monteras slutligen en liten ”ammunitionshållare” bestående av en bit band av den typen som används för att hålla ihop tex resväskor. Slutligen
ammunitionen: Antingen en hylsa till en hylsnyckelsats (27 mm är tillräckligt tungt enligt Lennart Deimert). Eller så kan man som jag gjorde, använda en tennisboll fylld med tyngder. Fördelen med tennisbollen är att den syns bra och inte kan skada något/någon. Nackdelen kan vara att den lättare fastnar i trädens grenverk. När allt är monterat och klart är det klart
för provskjutning.

Det blev en skaplig slangbella! Jag testade först med att bara skjuta iväg tennisbollen (fylld med 5-öringar, vikt 185 g). Då flög bollen fantastiskt högt. Men med snöre påkopplat på bollen så blev det knepigare. Snöret gjorde lasten för tung, även om snöret var lätt och låg prydligt ihoprullad (paketsnöre från Biltema). Lättare snöre rekommenderas alltså om man vill jättehögt! Jag fick därför bygga på bössan så att jag kunde sträcka bellan lite mer för att få mer rörelseenergi till bollen. Men jag nådde ändå inte upp ÖVER och förbi tallen där jag skulle ha mittpunkten på antennen. Så jag fick kliva upp med rubbet på ett veranda-tak (utgång genom fönstret på min lyssnarveranda), och då kom jag äntligen så högt att det blev lätt att skjuta bollen över tallen.

Vid det laget var jag väldigt varm och rent av svettig. Det var mycket jobb, och det var soligt och nästan sommarkänsla trots att det var i slutet av oktober. Men tack och lov så var det nu inte så svårt att dra ner snöret med bollen sista biten och knyta på min antenntråd i andra änden (den superstarka från Hofi.de - RS 0101-183 Fe-Litze 18x0,4mm Fe verz. + 1x0,5mm Cu Aussen Ø 2,8 mm, PVC-Mantel 0,5 mm 0,32 /100 m, 2,55 Kg/100 m Bruchlast 4000 N !).

Jag satsade på en liksidig triangel med basen 40 m och ben som blev runt 30 m vardera. Koaxen matas via det nordliga nedre hörnet. Mest för att det var enklast vid dragningen av antenntråden. Blir det för mycket signal så får jag väl korta ner basen en bit i taget. Men just nu mitt på dagen känns antennen helt ok. Den ger fantastisk förstärkning (ca 340 grader blev
riktningen). Men den får bekänna färg under den kommande natten. Det kommer in väldigt starka signaler, så det är möjligt att 100 m är i mesta laget. Men som sagt, det får visa sig under natten om de svaga signalerna inte klarar av konkurrensen.

Min första jätte-ALA på berget som är dryga 40 m gjorde ett bra jobb i morse. Den var helt överlägsen den lilla ALA:n som består av två varv tråd på totalt 25 m. Den lilla kan nog gå i pension.

Hur blev resultatet efter nattens lyssning?

Jag vet inte ännu!

Det var väldigt dåliga konds mot NA/TA vid detta datum natt och morgon. Så jag avvaktar med utlåtande. Bara några få LA/CA hördes. Inga NA kom igenom med läsbar signal.

Igår eftermiddag, däremot, så fick antennen ett första test hur den skulle klara Europa. Och det gick väl sisådär. Signalnivån var ju enorm, så den antennen på 100 m riktad norr/söder ska knappast användas när Europa är starkt. Men både i morse och även just nu känns det som om antennen är helt ok. Inga mysko överstyrningsfenomen och liknande kan jag notera. Antennen verkar dessutom ha mycket bra riktningsverkan. Kan det vara så att ju större antennyta desto skarpare max/min på dylik loop? Tillgängliga teorier talar dock emot detta i dagsläget. Så det är bara en Novis funderingar än så länge.

Nu utökar jag testet en aning:

I förmiddags fick jag upp ännu en ny antenn (på första skottet!). Och den blev ca 60 m totalt i en liggande rätvinklig triangel. Den här antennen ersätter min minsta ursprungliga antenn, som nu fick gå i pension vid 3 års ålder! Den nya antennen har ett lika fint s/n som den lilla, men betydligt högre förstärkning. Och då är det ingen mening med den lilla längre. Så nu har jag loopar i måtten ca 40 (2 st), 60 och 100 m. Min NetSDR ska få 2 av dessa när den här blir klar:
http://www.rfspace.com/RFSPACE/NetSDR-X2.html . Övriga 2 går till var sin Perseus. Jag avvaktar nu den kommande natten, och givetvis vettiga konds.

Nu väntar vi alltså bara på riktigt bra TA-cx så antennerna får bekänna färg på skarpen. Men de är garanterat bra. Frågan är bara om 100 m är för mycket, kanske räcker 60 m. Det ska jag testa nu. Intressant var i morse, att 100 m antennen riktad 340 grader inte kunde få mer än nätt och jämt hörbarhet på 1520 (Radio Voz och Libertad), men min 40 m, med koaxens matningspunkt riktad 290 grader fick in dessa ok vid sunrise. Det kan ju vara tecken på att riktningsverkan är hyfsat stor med dessa stora antenner. Det var ju inga NA-konds, så åt det hållet var det tyst (även om en del bärvågar syntes). Och som jag skrivit några gånger: på kortvåg är dom helt suveräna. Där duger absolut inte den mindre varianten. 4749,992 Dunamis gick fint för en timme sedan.

Nattens inspelningar kollade:

100 m antenn: ger alldeles för starka signaler. Kan kanske vara bra under förhållanden där omgivande frekvensområde är mycket tyst. Tex sen förmiddag/tidig eftermiddag.

60 m antenn: alldeles utmärkt. Inga problem under natten.
40 m antenn: som 60 m
Nästa test: kapa 100 m ner till 80 m.

Jag har testat att reducera förstärkningen, dvs ATT i Perseus: det blir INTE bra. Snarare tvärt om. Med ATT 10, eller 20 eller 30 blir det “skit” faktiskt. Brusgolvet höjs motsvarande. Bästa läget är att köra med noll ATT, och med ENBART PRESEL. Då får jag renast signal och bäst s/n.
Men 100 m blir alldeles för mycket när Europa tränger på som fan. Och att stänga av ALA-förstärkaren är inte intressant eftersom jag kör remote via LogMeIn Pro, och då kan jag inte variera och testa med on/off där. Skillnaden är alldeles för stor MED eller UTAN ALA-förstärkaren för att inte använda den. Det har jag testat så länge jag kört med ALA-antenner. Men 40-60 meter loop verkar så här långt helt suveränt. Det är en helt annan antenn! Nu testar jag som sagt även 80 m, och om vi får TA-cx får vi svaret om detta är ännu bättre. Men jag är ganska säker på att om jag byggde en 200 m loop (vilket det finns plats för), så skulle jag få rent groteska signaler. Men till ingen nytta eftersom alla de svaga skulle försvinna in i dimman från de superstarka.

Beträffande Bruce Contis och hans 84 m antenn*, så stämmer ju det med min. – Jag får enorma signaler ju större antenn jag bygger. Men ska man lyssna bara till de svaga mellan de superstarka Europeerna så gäller det att vara fine-tuned med anläggningen. Jag är ju inte intresserad av de stora starka signalerna, utan bara de supersvaga från andra sidan Atlanten. I
USA finns väl inga sådana powerhouses som vi har här. Så det är svårt att jämföra. Men som jag skriver:

När Europastationerna är svaga så är 100 m ok för mig också. Jag testar vidare, och väntar på bra TA-cx för det ultimata testet. Kanske triggar jag nu fler att bygga Superloopar, och då får vi fler testvärden och erfarenheter?

Under rådande konds, med sgs noll signaler från NA, så har min 80 m loop riktad 340 grader varit ganska kass. Men jag avvaktar nordliga NA-cx för att se om den ger annan utdelning då.
De andra Superlooparna 40-60 m sköter sig bra, även om det inte är mycket att skryta med i loggen.

Idag, den 9 november, så har jag kortat ner min 80 m loop med koaxmatning i riktning 340 grader till 60 m. Jag tror att det är rätt beslut. Antennen blir då mer användbar eftersom den nu tål starkare signaler i närområdet. Men det går inte att komma ifrån att det är en svår konfiguration eftersom den även tar in hela Europa. Om det bara blir rejäla konds i riktning 340 grader med omnejd, så är det upp till bevis.

Natten den 10 november bjöd på fantastiskt fina signaler från norra LA och NA-östkusten. Alla tre Superloopar fungerade bra. Men 340-gradersantennen tar in för mycket Europa under dygnets mörka timmar, vilket givetvis inte är önskvärt.

Senare under morgonen, långt efter soluppgången så visade dock denna antennriktning sina kvaliteter och levererade utmärkta och rena signaler från både NA och LA. Så 340-gradersantennen kanske kan komma till användning vad det lider om kondsen blir riktigt nordliga.

Den 11 november är det åter igen härliga konditioner mot NA/LA.Signalerna på tex många LA-stationer når nivåer som jag inte kan påminna mig ha upplevt tidigare under nattkonds, alltså opåverkade av sunrise, då ju nästan vad som helst kan inträffa. Och det gäller över hela mellanvågen. De små ALA-antennerna jag använt har alla tappat i signalstyrka längre ner
på mellanvågen.

En stor brasklapp dyker nu upp efter nattens fina konds:

För starka insignaler även på 60 metersloopen gav ett evigt mummel i botten (samma fenomen som jag rapporterade om redan för några år sedan vid mina tidiga ALA-tester:
http://dxperseus.blogspot.com/2009/09/tva-varv-blir-bast.html .

Men som noterats flera gånger tidigare, så försvinner mumlet när Europasignalerna lugnar ner sig. Och jag tror det kan ”löna sig” att ha Superloopar i flera olika storlekar och riktningar.

Precis på samma sätt som andra har en drös med beverages i
olika riktningar och längder.

Tester 60 vs 40 meter fortsätter.

Sista projektet ska bli att sätta upp en 40 m loop i 270 grader. Min ursprungliga superloop i flaggstången, som jag berättade om för ett tag sedan, måste ju halas någon gång i april nästa år, när flaggan skall upp igen och hälsa våren välkommen.

lördag 12 november 2011

Perseus Noise Blanker


Nu börjar tiden då utomhusbelysningar med tillhörande enkla, switchade nätaggregat kan förpesta tillvaron för en hängiven mellanvågslyssnare.

Troligen är det just en switchad anslutning som någon av mina grannar på Dalarö nyligen installerat. För exakt klockan 16 sätter det eländiga knastret igång, och det dränker de allra svagaste signalerna ganska effektivt på vissa frekvensintervall.

Tack och lov så har Perseus en mycket effektiv noise blanker. Lite trixande med olika inställningar kan faktiskt helt eliminera denna störning, med så gott som helt perfekt ljudåtergivning.

Här är en inspelning som är gjord den tiden som visas på skärmdumpen ovan. WBBR har alldeles vid denna tid försvunnit ner för näst sista gången denna morgon. Kolla inställningen beträffande noise blanker.

Här är inspelningen


Tack Perseus!

fredag 11 november 2011

Nyfiken i en Strut på nya upptåg...




I nästa nummer av Shortwave Bulletin (SWB) så kan ni läsa några dagars dagboksanteckningar som handlar om experiment med extremt stora loopantenner anpassade i första hand för att fungera på mellanvågen.

Redan i mitten av oktober började jag experimentera med extra stora loopantenner. Och jag skrev om detta här den 19 oktober ("En ny antenn står på mitt berg"). Och eftersom resultatet blev så bra, så gav det mig inspiration att fortsätta testa ännu större antenner.

Hur har det gått?

Det kan ni först läsa i SWB den 14 november. Men dagen efter finns samma dagboksanteckningar här.

PS

Jag vill inte "förhäva mig", men nyfiken har jag varit så länge jag kan minnas. Och när jag började DX:a 1967, så funderade jag ganska snart på hur bra det skulle vara att kunna spela in hela mellanvågen när det var fina konds. Och sedan köra inspelningen via antenningången igen, så att man i lugn och ro kunde njuta av allt som fanns på bandet. Mina DX-kompisar avfärdade den idén som helt utopisk. Men vi vet hur det gick...

Nyfiken i en strut

tisdag 8 november 2011

Instituto Oceanográfico, Guayaquil


För litet tag sedan hörde jag Radio Naval / Instituto Oceanográfico (INOCAR) 1510 kHz. Ena dagen med helt vanligt rundradioprogram (musik, anrop "Radio Naval" och tidsangivelser). Andra dagen med enbart tidsangivelser.

Det spekuleras i om Radio Naval är helgprogrammet (då det kanske är mindre viktigt vad klockan är? :-) ). Det verkar ju faktiskt vara på det sättet i alla fall. Ytterligare bevakning av frekvensen kanske kan bekräfta detta. Eller finns det ingen lokal "Guaya-kille" som kan bekräfta detta?

Jag skickade korta mp3-filer från båda dagarna. Och redan efter någon timme kom ett svar med E-post. I svaret frågades om jag var intresserad av ytterligare information om deras verksamhet, och självklart förklarade jag att så var fallet.

Idag kom ett rekommenderat brev från "Fuerza Naval" - Instituto Oceanográfico, inklusive ett QSL-kort där frekvenserna 3810 kHz, 5000 kHz och 7600 kHz anges. Men inte 1510 kHz. Och inte heller någon information om Radio Naval. Å andra sidan så kanske kortet är gammalt som gatan? Och därför inaktuellt. Man anger ett "FAX-nummer" som dessutom verkar inaktuellt eftersom det finns ett annat nummer på det bifogade brevet.

Det var ju lite antiklimax att inte få någon information om Radio Naval. Men det var i alla fall ett QSL, och som kom den riktiga vägen. Min rapport har tydligen inte kommit Radio Naval-avdelningen tillhanda, utan fastnat hos el Capitán de Fragata-EM.